Ensam stod jag kvar
i ett litet hörn,
där ingen kunde se mig
eller höra hur jag försvinner

Du böjde dig ner
bad om min hand.
Rädd för sorgen
tog jag ändå din hand.
mitt hjärta fylldes med kärlek och rummet lystes upp

Vi höll i varandra hårt
lycklig och kär
trodde att du aldrig skulle släppa taget, någonsin
Det var just då som jag kände hur din hand gled ur min snabbare och snabbare
men jag höll i så hårt jag kunde för att inte släppa taget
men du var så mycket starkade, och tillslut orkade jag inte kämpa
jag släppte taget och lät dig gå din väg
din väg till det livet du vill leva

och min väg var som vanligt
till ett mörkt tyst hörn,
där ingen kunde se mig eller höra hur jag försvinner

Jag sitter där och väntar på dig
tills du tar min hand igen
och lyser upp mitt liv.