Ingen ser mig, ingen hör mig.
Jag skriker så högt jag kan.
Men ingen vänder ändå sig om.
Jag väntade på hopp om en äkta leende.
And I got it, men var tog det vägen?
Du tog mitt hjärta, knögglade ihop det
och kastade det på marken, och sedan tramapde på det,
och självklart fick jag tillbaka det, men vad finns kvar?
Jo fotavtryck från dig, som är så jävla svåra att ta bort.